söndag 23 januari 2011

Kiss och bajs i en enda röra

 Övergödningen av Östersjön har länge varit ett välkänt problem. Enligt WWF är området med död botten lika stor som hela Sveriges samlade åkermark, en yta som motsvarar 70 000 kvadratkilometer. Överskottet av främst fosfor, som är det begränsande näringsämnet för cyanobakterierna (också felaktigt kallad algblomning), gör att bakterierna växer och frodas och använder upp allt syre när de tillslut faller ner till botten och förmultnar. I en syrefri miljö sedimenterar inte fosforn, utan den stannar i vattnet vilket i sin tur leder till fler bakterier som förgiftar vattnet.

WWF tror att konstgödsel står för den största delen utsläpp av olika ämnen i vattnet som får cyanobakterierna att växa till sig. Men en forskare ifrån Uppsala Universitet talar om en annan teori, avloppen!

Att blanda kiss och bajs på toaletten krånglar till det på reningsverken. Det slam som renas ur vattnet innehåller så stora mängder fosfor och andra kemikalier att det är giftigt och svårt att använda. Det organiska innehållet bryts ner men fosfor, som är ett grundämne, kan inte brytas ner till något annat. Istället ligger det där på deponi tills regnet för med det ut i havet. Bakterierna blir glada och fisken inte så glad.

Om det nu är fosfor och kväve från bajs och kiss som står för den ökade eutrofieringen i Östersjön kan man diskutera länge, men om detta är det bästa sättet att hantera skiten är också en intressant fråga. Växter frodas när man gödslar med avföring och varför vill man hellre gödsla med kobajs istället för vårt eget? Om man gör om avloppssystemet och låter jordbrukarna få tillgång till slammet direkt så skulle man kanske slippa konstgödsla överhuvudtaget?

Vi måste få ett mer hållbart samhälle och där är kretsloppstänket avgörande. Äcklet mot våra egna exkrementer är ett tabu som vi nog måste bryta. De flesta verkar dock tycka att det är ett ganska muntert samtalsämne. Att tala om bajs finns det väl ändå inte särskilt många som tycker är otrevligt, eller? (Läs orden i fetstil högt för dig själv. Det är närapå omöjligt att inte skratta!)




Marsvinsbajs - värdefull resurs?  Klara Rahimi 2011


http://www.kemi.se/templates/Page____4516.aspx

6 kommentarer:

  1. I Uppsala så är tydligen koppar från ledningarna ett problem. Det är alldeles för dyrt för att ta bort från slammet (bajset) och inte alls bra att ha på åkern!

    SvaraRadera
  2. Jo, det har jag också hört talas om. Det lär ju synas i dricksvattnet också och det känns inte heller särskilt kul. Vad för slags material skulle man kunna använda istället för koppar?

    /Klara

    SvaraRadera
  3. Inget i dagens läge. Att gräva upp en hel stads vattenledningar är inget man gör helt enkelt. Tråkigt men sant.

    Man ska även ta i beaktande att det är få material som i övrigt har så fördelaktiga egenskaper som koppar. Koppar rostar inte, något som annars blir ett problem med stållegeringar, det tål att böjas och klarar därmed tjäle som annars skulle riskera att bryta t.ex. betongrör, det är långt mindre giftigt än bly som bl.a. romarna använde och det åldras inte på samma vis som plaster.

    SvaraRadera
  4. Tillägg, inget jag kan se i alla fall... Vad gör man nya vattenledningar av, någon som vet?

    SvaraRadera
  5. Carl: Nej jag har aldrig hört om några direkta planer på att göra om hela avloppsystemet, även om man anser att det skulle sluta kretsloppet. Men det skulle vara spännande att se om det skulle fungera, kanske med ett mindre samhälle först. Kanske i något av U-länderna eller länder där det odlas mycket? Eller själv i trädgården kanske!

    Plats och rostfritt stål verkar vara favoriten på några bygghemsidor, men jag vet inte vad de statliga rören är gjorda av.

    /Klara

    SvaraRadera
  6. Hehe, kommer du ihåg den där reklamen vi hittade på Naturkunskapen i ettan Klara? Gubben i rosa baddräkt :) "Skiter du i Östersjön? Inte, kissar du i den då?" ;D Jag har letat jättelänge efter bilden, men den blev nog aldrig sparad :(

    SvaraRadera